Hoje eu vi.
Prometo que vi.
Mesmo que por um só segundo,
mas vi.
Foi uma dessas coisas que quando se vê seu corpo pára pros olhos poderem se fixar e degustar (ou digerir) o visto. Mas é bem nesse instante, nesse segundo que se tem para ver, que suas pálpebras resolvem dar aquela piscadinha lubrificante e você fica imaginando "será que vi?" e a imagem (seja ela vista ou imaginada) fica passando diante dos seus olhos (estejam eles fechados ou não).
Mas eu vi.
Foi no caminho para a biblioteca, um longo caminho para pernas doloridas e corpo sonolento, mas o dia estava bonito e convidativo.
Meus olhos desviaram dos olhos do hippie sentado no chão com seus trampos para vender. Na verdade, meus olhos fugiram dele. E, depois de disfarçarem a fuga se virando para minhas mão, meus olhos encontram um lindo refúgio.
Que nuvens lindas. A vontade era de passar por dentro delas só pra fazer parte daquela boniteza.
(Às vezes acho que todo esse meu encanto pelo céu, pela lua, pelo pôr-do-sol tira meus pés do chão - num sentido não muito legal -, mas não me importo. Faz bem ter a cabeça nas nuvens)
Mas foi no movimento seguinte dos meus olhos que o segundo durou mais que o convencional, que meu corpo interrompeu a caminhada, que aquilo que vi me parou.
Hoje. Hoje eu vi. Mesmo.
Vi os dois. Inconfundíveis. Vi os dois juntos em plena luz do dia e ali... a céu semi-aberto! Mas durante aquela tal piscadinha eles se esconderam fugindo de olhares comprometedores. Não queriam ser vistos, não juntos. Não assim, não sem ninguém esperar. Se enconderam pra ninguém desconfiar. Juntaram um bolo de nuvens e foram pra trás delas.
Mas eu vi! O sol e a lua, sim. Juntos. Os dois. Prometo. Ali, assim. Um do ladinho do outro.
É...
Só sei que no caminho de volta, ainda longo e de pernas cansadas, o dia continuava bonito. O sol parecia estar feliz e radiante. O hippie já não estava mais lá e as nuvens eram as mesmas. Mas acho que essa idéia de juntar as nuvens e fazer delas esconderijo gerou consequências. Começou com gotinhas tímidas e de repente desabou a chover!
Seriam lágrimas de lua depois de uma despedida? Suor de dois corpos (celestes) amantes? Frenesi das nuvens com tal encontro? Ou, para os menos românticos, apenas precipitação de água sobre a superfície da Terra?
Sei lá. Mas eu vi. De verdade.
..........................
PSiu - escrevi isso no dia em que vi. que não foi hoje. mas não coloquei data. ê lelê. mas eu vi! hehe
PSiu de novo - a foto foi tirada do meu celular, voltando a poucas horas da manhã de são paulo. nas nuvens.
il croit ?
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:41:10 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=781D551EA60C5D2DAD8DFBE196661639.lv1-23; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 2967
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
Aujourd'hui j'ai vu.
Je promets que j'ai vu.
Même si par un seulement en second,
mais vi.
Ce a été une de ces choses qui quand se voit son corps arrêtent des profits yeux de pouvoir se fixer et degustar (ou il digérera) le visa. Mas é bem nesse instante, nesse segundo que se tem para ver, que suas pálpebras resolvem dar aquela piscadinha lubrificante e você fica imaginando "será que vi?" e a imagem (seja ela vista ou imaginada) fica passando diante dos seus olhos (estejam eles fechados ou não).
Mais j'ai vu.
Ce a été dans le chemin pour la bibliothèque, un long chemin pour jambes doloridas et un corps somnolent, mais le jour il était joli et convidativo.
Mes yeux ont dévié des yeux de hippie de places assises dans le sol avec leurs travaux pour vendre. En vérité, mes yeux ont fui de lui. Et, après déguiser l'évasion si en tournant pour ma main, mes yeux trouvent un joli abri.
Que nuvens lindas. La volonté était de passer en-dedans d'elles seulement pra faire partie de cette boniteza.
(Quelquefois je trouve que tout celui-là mon enchantement par le ciel, par la lune, par pôr-de - le soleil enlève mes pieds du sol - dans un sens non très légal -, mais je ne m'importe pas. Il fait bien avoir la tête dans les nuages)
Mais ce a été dans le mouvement suivant de mes yeux qui comme a duré plus que la conventionnelle, qui mon corps a interrompu à randonnée, que ce qui je m'ai vue a arrêté.
Aujourd'hui. Aujourd'hui j'ai vu. Même.
J'ai vu les deux. Indubitables. J'ai vu les deux joints dans complète lumière du jour et là… à ciel semi-aberto ! Mais pendant cette telle piscadinha ils se sont cachés en fuyant de regards compromettants. Ils ne voulaient pas être vus, non joints. Non ainsi, sans personne ne pas attendre. Si enconderam pra personne ne se méfie pas. Ils ont rejoint un gâteau de nuages et ont été pra à l'envers d'elles.
Mais j'ai vu ! Le soleil et la lune, oui. Joints. Les deux. Je promets. Ali, ainsi. Une de la ladinho de l'autre.
C'est…
Só sei que no caminho de volta, ainda longo e de pernas cansadas, o dia continuava bonito. Le soleil semblait être heureux et rayonnant. Hippie plus maintenant était plus là et les nuages étaient les mêmes. Mais je trouve que cette idée de rejoindre les nuages et faire d'elles cache a produit des conséquences. Il a commencé avec des gotinhas timides et soudain il a abattu à pleuvoir !
Ce seraient des larmes de lune après un adieu ? Sueur de deux corps (célestes) aimants ? Frenesi des nuages avec telle rencontre ? Ou, pour moins les plus romantiques, seulement précipitation d'eau sur la surface de la Terre ?
Je sais là. Mais j'ai vu. De vérité.
..........................
PSiu - j'ai écrit cela le jour où vi. que ce n'a pas été aujourd'hui. mais je n'ai pas placé date. et lelê. mais j'ai vu ! hehe
PSiu à nouveau - à photo il a été enlevé de mon cellulaire, en tournant à peu d'heures du matin de São Paulo. dans les nuages.
¿cree?
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:44:12 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=95E9F3D04B2276F1DBD1588E44DE2441.lv1-13; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 2978
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
Hoy yo sierra.
Prometo a eso vi.
Exactamente eso para uno solamente en segundo lugar,
pero vi.
Ella era una de estas cosas que cuando una ve sus ojos para poder fijar ellos mismos de las ventajas del cuerpo y a degustar (o al resumen) la visa. Pero es bien en este instante, en esto como ese se tiene que para ver, que sus párpados deciden a dar a ese un piscadinha lubricative y usted se está imaginando que “sea que VI” e que la imagen (él visto o imaginado) está pasando delante de sus ojos (son cerrados ellos o no).
Pero yo sierra.
Era de la manera para la biblioteca, de una manera larga para las piernas de los doloridas y el cuerpo soñoliento, pero del día que él era bonito y convidativo.
Mis ojos se habían desviado de los ojos del hippie asentados en el suelo con sus trabajos al vender. En la verdad, mis ojos habían funcionado lejos de ella. E, después del disfarçarem el escape si vuelca para mi mano, mis ojos encuentra un abrigo bonito.
Que nuvens lindas. La voluntad era en el interior al paso de ellos pra solamente a ser parte de ese boniteza.
(A los tiempos encuentro que todo este mi enchantment para el cielo, la luna, la que está poner-de - el sol saca mis pies del suelo - en una dirección no muy legal -, solamente yo no se importe. Hace bien para tener la cabeza en nubes)
pero estaba en el movimiento siguiente de mis ojos como los cuales duró más que el convencionales, que mi cuerpo interrumpió caminado, que qué VI me paró.
Hoy. Hoy yo sierra. Exactamente.
VI los dos. Inconfundíveis. VI dos junto por completo luz del día y allí… ¡mitad-abra el cielo! Pero durante ese un tal piscadinha habían sido funcionamiento ocultado lejos de comprometedores de las miradas. No desearon ser vistos, no juntos. No así, sin nadie a no esperar. Si ellos pra del enconderam nadie a desconfianza. Habían ensamblado una torta de la nube y habían sido pra al revés de ellos.
¡Pero yo sierra! El sol y la luna, sí. Junto. Los dos. Prometo. Allí, así. Uno de ladinho del otro.
Es…
Sé solamente eso de la manera en vuelta, todavía deseo y de las piernas cansadas, el día continuado bastante. O sol parecia estar feliz e radiante. El Hippie no estaba ya más allí y las nubes eran las mismas. Pero encuentro que esta idea de ensamblar las nubes y de hacerlas de ellas lugar que ocultaba generó consequências. ¡Comenzó con los gotinhas tímidos y bajó repentinamente abajo a la lluvia!
¿Serían rasgones de la luna después de un adiós? ¿Sudor de amar (celestial) de dos cuerpos? ¿Frenesi de nubes con tal reunión? ¿O, para menos romántico, solamente precipitación del agua en la superficie de la tierra?
Sé allí. Pero yo sierra. De la verdad.
..........................
PSiu - escribí esto en el día donde vi. que no estaba hoy. pero no puse la fecha. lelê de e. ¡pero yo sierra! hehe
PSiu de nuevo - la foto fue sacada de mi celular, volviéndose a pocas horas de la mañana de São Paulo. en nubes.
crede?
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:43:11 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=4ED2507E58D7F6742F7A261282C06375.lv1-19; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 3004
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
Oggi io sega.
Prometto quello vi.
Esattamente quello per uno soltanto in secondo luogo,
ma vi.
Era una di queste cose che quando una vede i relativi occhi per potere riparare essi stessi di vantaggi del corpo e a degustar (o alla raccolta) il visto. Ma ha luogo bene in questo istante, in questo come quel è dovuto per vedere, che le relative palpebre decidono dare a quel un piscadinha lubricative e state immaginando che “sia che vi„ e l'immagine (esso visto o immaginato) sta passando davanti ai relativi occhi (sono chiuse o non).
Ma io sega.
Aveva luogo nel senso per la biblioteca, in un senso lungo per i piedini di doloridas e l'ente sleepy, ma nel giorno che era grazioso e convidativo.
I miei occhi avevano deviato dagli occhi del hippie messi nel terreno con i relativi lavori al vender. Nella verità, i miei occhi si erano allontanati via da esso. E, depois de disfarçarem a fuga se virando para minhas mão, meus olhos encontram um lindo refúgio.
Quel nubi graziose. La volontà era sulla parte interna al passaggio di loro pra soltanto da fare parte di quel boniteza.
(Ai tempi trovo che tutto questo mio enchantment per il cielo, la luna, quella mett-di - il sole toglie i miei piedi del terreno - in un senso non molto legale -, ma io non si importi. Fa bene per avere la testa in nubi)
ma era nel seguente movimento dei miei occhi che come ha durato più del convenzionali, che il mio corpo ha interrotto quello camminato, che che cosa vi lo ha arrestato.
Oggi. Oggi io sega. Esattamente.
Vi i due. Inconfundíveis. Vi due insieme quei completamente luce del giorno e là… metà-apra il cielo! Ma durante quel un tale piscadinha erano stati funzionamento nascosto via dai comprometedores di sguardi. Non hanno desiderato essere visti non insieme. Non così, senza nessuno da non attendere. Se pra del enconderam nessuno da diffidare. Avevano unito una torta della nube ed erano stati pra indietro di loro.
Ma io sega! Il sole e la luna, sì. Insieme. I due. Prometto. Là, così. Uno del ladinho dell'altro.
É...
Conosco soltanto quello nel senso nel ritorno, ancora desidero e dei piedini stanchi, il giorno continuato abbastanza. Il sole ha sembrato essere felice ed irradiarsi. Il Hippie già non era più là e le nubi erano stesse quelle. Ma trovo che questa idea unire le nubi e fare di loro posto nascondentesi ha generato i consequências. Ha cominciato con i gotinhas timidi ed è caduto improvvisamente a pioggia!
Sarebbero rotture della luna dopo un addio? Un sudore di un amare (celeste) dei due corpi? Frenesi delle nubi con tale riunione? O, per meno romantico, soltanto precipitazione dell'acqua sulla superficie della terra?
So là. Ma io sega. Di verità.
..........................
PSiu - ho scritto questo nel giorno dove vi. che non era oggi. ma non ho disposto la data. lelê di e. ma io sega! hehe
PSiu di nuovo - la foto è stata tolta di mia cellulare, ritornando a poche ore della mattina di São Paulo. in nubi.
es glaubt?
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Heute ich Säge.
Ich verspreche dem VI.
Genau das für ein nur an zweiter Stelle,
aber VI.
Sie war eine dieser Sachen, die, wenn man seine Körpervorteile Augen sieht und an degustar (oder zur Auswahl) das Visum sich befestigen. Aber es ist gut in diesem Augenblick, diesbezüglich, wie dieses es wird sehen gemußt, das seine Augenlider entscheiden, zu diesem einem lubricative piscadinha zu geben und Sie sich vorstellen, daß „seien Sie, daß VI“ e, welches das Bild (entweder es gesehen oder vorgestellt) vor seinen Augen führt (sie sind sie oder nicht geschlossen).
Aber ich Säge.
Es war in der Weise für die Bibliothek, in einem langen Weg für doloridas Beine und schläfrigen Körper, aber im Tag, die er hübsch und convidativo war.
Meine Augen waren von den Augen von Hippie gesetzt im Boden mit seinen Jobs zum Vender abgewichen. In die Wahrheit waren meine Augen weg von ihr gelaufen. E, nach disfarçarem das Entweichen, beim Kentern für meine Hand, meine Augen finden einen hübschen Schutz.
Dieses hübsche Wolken. Der Wille war auf dem Innere zum Durchlauf von ihnen das pra, zum ein Teil dieses boniteza nur zu sein.
(Zu den Zeiten finde ich daß diese ganze meine Verzauberung für den Himmel, der Mond, der setzen-von - Sonne entfernt meine Füße des Bodens - in einer Richtung nicht sehr zugelassen -, aber ich importieren Sie sich nicht. Es bildet gut, um den Kopf in den Wolken zu haben),
aber es war in der folgenden Bewegung meiner Augen, die als dauerte mehr als das herkömmlich, dem mein Körper gegangene unterbrach, daß, was VI mich stoppten.
Heute. Heute ich Säge. Genau.
VI die zwei. Inconfundíveis. VI zwei zusammen vollständig Licht des Tages und dort… Hälfte-öffnen Sie Himmel! Aber während dieses ein solchen piscadinha waren sie versteckter Betrieb weg von den Blicke comprometedores gewesen. Sie wollten nicht, nicht zusammen gesehen werden. Nicht folglich, ohne niemand zum nicht zu warten. Wenn sie enconderam pra zu mißtrauen niemand. Sie hatten einen Wolke Kuchen verbunden und sie waren pra rückwärts von ihnen gewesen.
Aber ich Säge! Die Sonne und der Mond, ja. Zusammen. Die zwei. Ich verspreche. Dort so. Ein von ladinho vom anderen.
Es ist…
Ich weiß nur den in der Weise in der Rückkehr, sehne noch mich und von müden Beinen, der Tag recht fortgesetzt. Die Sonne schien, glücklich und Ausstrahlen zu sein. Hippie war bereits nicht dort und die Wolken waren die gleichen. Aber ich finde, daß diese Idee, Wolken zu verbinden und von ihnen zu bilden versteckender Platz consequências erzeugte. Es begann mit den schüchternen gotinhas und plötzlich fiel es unten zum Regen!
Sie würden Mondrisse nach einem Abschied sein? Schweiß (des himmlischen) Liebens zwei Körper? Frenesi der Wolken mit solcher Sitzung? Oder, für weniger romantisches, nur Wasserniederschlag auf der Oberfläche des Landes?
Ich weiß dort. Aber ich Säge. Von der Wahrheit.
..........................
PSiu - ich dieses in den Tag in dem VI schrieb. daß es nicht heute war. aber ich setzte nicht Datum. e lelê. aber ich Säge! hehe
PSiu von neuem - das Foto wurde von meinem zellularen entfernt und kam zu wenigen Stunden des Morgens von São Paulo zurück. in den Wolken.
it believes?
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:42:11 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=F78F7ABEA61CFB59742AFC6CF70A82D4.lv1-19; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 2777
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
Today I saw.
I promise that vi.
Exactly that for one only second,
but vi.
She was one of these things that when one sees its body advantages eyes to be able to fix themselves and to degustar (or to digest) the visa. But it is well in this instant, in this as that it is had to see, that its eyelids decide to give to that one piscadinha lubricative and you is imagining “will be that vi” e the image (either it seen or imagined) is passing ahead of its eyes (they are closed they or not).
But I saw.
It was in the way for the library, a long way for doloridas legs and sleepy body, but the day he was pretty and convidativo.
My eyes had deviated from the eyes of hippie seated in the soil with its jobs to vender. In the truth, my eyes had run away from it. E, after disfarçarem the escape if capsizing for my hand, my eyes find a pretty shelter.
That pretty clouds. The will was on the inside to pass of them pra to only be part of that boniteza.
(Às vezes acho que todo esse meu encanto pelo céu, pela lua, pelo pôr-do-sol tira meus pés do chão - num sentido não muito legal -, mas não me importo. It makes well to have the head in clouds)
But it was in the following movement of my eyes that as lasted more than the conventional, who my body interrupted the walked one, that what vi stopped me.
Today. Today I saw. Exactly.
Vi the two. Inconfundíveis. Vi the two together ones in full light of the day and there… the half-open sky! But during that one such piscadinha they had been hidden running away from looks comprometedores. They did not want to be seen, not together. Not thus, without nobody not to wait. If they enconderam pra nobody to distrust. They had joined a cloud cake and they had been pra backwards of them.
But I saw! The sun and the moon, yes. Together. The two. I promise. There, thus. One of ladinho of the other.
It is…
I only know that in the way in return, still long and of tired legs, the day continued pretty. The sun seemed to be happy and radiating. Hippie already was not more there and the clouds were the same ones. But I find that this idea to join clouds and to make of them hiding place generated consequências. It started with gotinhas shy and suddenly it fell down to rain!
They would be moon tears after a farewell? Sweat of two bodies (celestial) loving? Frenesi of clouds with such meeting? Or, for less romantic, only water precipitation on the surface of the Land?
Sei lá. But I saw. Of truth.
..........................
PSiu - I wrote this in the day where vi. that it was not today. but I did not place date. e lelê. but I saw! hehe
PSiu of new - the photo was taken off of my cellular one, coming back to few hours of the morning of São Paulo. in clouds.
det tror?
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:48:14 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=F3960A44A14EDF5DEBEE0EFC3B79BF01.lv1-5; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 2957
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
I dag sågar jag.
Jag lovar det vi.
Exakt understöder det för en endast,
men vi.
Hon var en av dessa saker som, när en ser att dess att förkroppsliga fördelar synar fixar sig och till degustar (eller till sammandrag) visaen. Men det är väl i denna ögonblick, i detta, som det det måstes för att se, som dess ögonlock avgör att ge till den en lubricative piscadinha, och du föreställer att ”ska var att vi” e som avbilda (endera det som ses eller föreställs) passerar framåt av dess synar (de är stängda dem eller inte).
Men jag sågar.
Det var i långt för arkivet, lägger benen på ryggen ett långt långt för doloridas, och sömnigt förkroppsliga, bara dagen som han var nätt och convidativoen.
Mitt synar hade avvikit från synar av hippien som placeras i smutsa med dess jobb till venderen. I sanningen som är min synar hade kört i väg från den. E efter disfarçarem flykten, om capsizing för mitt, räcker, mitt synar fynd ett nätt skydd.
Det nätt moln. Ska var på insidan som passerar av dem praen som endast är delen av den boniteza.
(Till tiderna som jag finner att all denna min förtrollning för skyen, moonen, den sätta-av - sunen tar av min fot av smutsa - i mycket laglig riktning en inte -, bara mig inte importen jag själv. Det gör väl för att ha huvudet i moln),
men det var i rörelsen av mitt synar efter att som varade mer än konventionellt, som mitt förkroppsliga avbröt gick, att vad vi stoppade mig.
Hoje. I dag sågar jag. Exakt.
Vi tvåna. Inconfundíveis. Vi tvåna tillsammans som är oavkortade lätt av dagen och där…, halva-öppna skyen! Men under den en sådan piscadinha hade de varit gömt spring i väg från lookscomprometedores. De önskade inte att ses, inte tillsammans. Inte thus, utan inget inte till väntan. Om dem enconderampra inget som ska misstros. De hade sammanfogat en molntårta, och de hade varit praen tillbaka av dem.
Men jag sågar! Sunen och moonen, ja. Tillsammans. Tvåna. Jag lovar. Där således. En av ladinhoen av annat.
Det är…,
Jag vet endast det i långt in det återgång stilla långt och av trött lägger benen på ryggen, dagen fortsatte nätt. Sunen verkade för att vara lycklig och att utstråla. Hippien var redan inte där, och molnen var samma. Men jag finner att denna idé att sammanfoga moln och att göra av dem gömstället frambragte consequências. Det startade med blyga gotinhas, och plötsligt besegrar det som är grymt, för att regna!
De skulle är moonrevor efter ett avsked? Svett av två förkroppsligar (himmelskt) älska? Frenesi av moln med sådan möte? Ou, para os menos românticos, apenas precipitação de água sobre a superfície da Terra?
Jag vet där. Men jag sågar. Av sanning.
..........................,
PSiu - jag skrev denna i dagen var vi. att det inte var i dag. men jag förlade inte daterar. e-lelê. men jag sågar! hehe
PSiu av nytt - fotoet togs av av mitt cell-, kommande baksida till få timmar av morgonen av São Paulo. i moln.
оно верит?
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:45:13 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=6BB63EA53038D85786F560EE447DBB22.lv1-20; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 4620
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=UTF-8
Сегодня я пила.
Я обещаю тому vi.
Точно то для одного только во-вторых,
но vi.
Она была одной из этих вещей когда одно увидит свои глаза преимуществ тела зафиксировали и к degustar (или к справочнику) виза. Но оно находится наилучшим образом в этом моменте времени, в этом как т для того чтобы увидеть, которое свои веки решают дать к тому одному piscadinha lubricative и вы представляете «будет что cVi» e, котор изображение (или представленное оно увиденное или) проходит впереди своих глаз (они закрыты они или не).
Но я пила.
Оно находилось в дороге для архива, длинней дороге для ног doloridas и сонного тела, но дне, котор он был мил и convidativo.
Мои глаза отклонили от глаз hippie усаженных в почву с своими работами к vender. В правде, мои глаза побежали далеко от ее. E, после disfarçarem избежание если capsizing для моей руки, мои глаза находит милое укрытие.
Т милые облака. The will было на внутренности к пропуску их pra только, котор нужно быть часть того boniteza.
(К временам я нахожу что все это мое enchantment для неба, луны, одного класть- - солнце take off мои ноги почвы - в направлении очень законном -, только меня не импортируйте. Оно делает наилучшим образом для того чтобы иметь головку в облаках)
но оно находилось в following движении моих глаз как продолжил больше чем обычно, которому мое тело прервало погулянное одно, что cVi остановило меня.
Сегодня. Сегодня я пила. Точно.
Vi os dois. Inconfundíveis. CVi 2 совместно одного полностью свет дня и там… половин-раскройте небо! Но во время того один такой piscadinha ими был спрятанный ход далеко от comprometedores взглядов. Они не хотели быть увиденным, совместно. Таким образом, без никто, котор нужно не ждать. Если они pra enconderam никто, котор нужно distrust. Juntaram um bolo de nuvens e foram pra trás delas.
Но я пила! Солнце и луна, да. Совместно. 2. Я обещаю. Там, таким образом. Одно из ladinho другого.
Оно…
Я только знаю то в дороге в возвращении, все еще длиной и утомленных ног, дня продолжаемого довольно. Показалось, что было солнце счастливо и излучающ. Hippie уже не было более там и облака были такими же одними. Но я нахожу что эта идея соединить облака и сделать их пряча место произвела consequências. Оно начало с gotinhas застенчивыми и неожиданно оно понизилось вплоть до дождь!
Они были бы разрывами луны после прощания? Sweat любить 2 тел (небесный)? Frenesi das nuvens com tal encontro? Или, для более менее романтичного, только высыпание воды на поверхности земли?
Я знаю там. Но я пила. правды.
..........................
PSiu - я написал это в дне где vi. что оно не было сегодня. но я не установил дату. lelê e. но я пила! hehe
PSiu новой - фотоий было take off мое клетчатое одного, come back к немногим часам утра São Paulo. nas nuvens.
het gelooft?
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:46:13 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=048D93CC93BD3715C6F885B6A8E21591.lv1-23; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 3009
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
Vandaag zag ik.
Ik beloof dat vi.
Precies dat voor één slechts tweede,
maar vi.
Zij was één van deze dingen dat wanneer één zijn ogen van lichaamsvoordelen en aan degustar ziet kunnen bevestigen (of aan samenvatting) het visum. Mas é bem nesse instante, nesse segundo que se tem para ver, que suas pálpebras resolvem dar aquela piscadinha lubrificante e você fica imaginando "será que vi?" e a imagem (seja ela vista ou imaginada) fica passando diante dos seus olhos (estejam eles fechados ou não).
Maar ik zag.
Het was in de manier voor de bibliotheek, een lange manier voor doloridasbenen en slaperig lichaam, maar de dag was hij mooi en convidativo.
Mijn ogen waren van de ogen van hippie gezet in de grond met zijn banen aan vender afgeweken. In de waarheid, hadden mijn ogen vanaf het gelopen. E, na disfarçarem de vlucht als het kapseizen voor mijn hand, mijn ogen vindt een mooie schuilplaats.
Dat mooie wolken. De wil was op de binnenkant aan pas van hen pra slechts om deel van dat boniteza uit te maken.
(Aan The Times vind ik dat al dit mijn enchantment voor de hemel, de maan, zetten-van - de zon stijgt mijn voeten van de grond op - in een niet zeer wettelijke richting -, maar ik me voer niet in. Het maakt goed om het hoofd in wolken) te hebben
maar het was in de volgende beweging van mijn ogen die als geduurd meer dan conventioneel, die mijn lichaam gelopen, dat onderbrak wat vi me tegenhield.
Vandaag. Vandaag zag ik. Mesmo.
Vi twee. Inconfundíveis. Vi de twee samen in volledig licht van de dag en daar… de half-open hemel! Maar tijdens dat één dergelijke piscadinha waren zij verborgen lopend vanaf blikken comprometedores. Zij wilden niet worden gezien, niet samen. Niet zo, zonder niemand niet om te wachten. Als zij enconderam pra niemand aan wantrouwen. Zij hadden zich bij een wolkencake aangesloten en zij waren pra achteruit van hen geweest.
Maar ik zag! De zon en de maan, ja. Samen. Twee. Ik beloof. Daar, dus. Één van ladinho van andere.
Het is…
Ik weet slechts dat op de manier in ruil daarvoor, nog lang en van vermoeide benen, de dag vrij verderging. De zon scheen gelukkig en uitstralend te zijn. Hippie was niet reeds meer daar en de wolken waren de zelfde. Maar ik vind dat dit idee om zich bij wolken aan te sluiten en van hen verbergende plaats te maken consequências produceerde. Het begon met gotinhasgooi en plotseling viel het neer aan regen!
Zij zouden maanscheuren na een afscheid zijn? Zweet van twee organismen (houden van hemeldie)? Frenesi van wolken met dergelijke vergadering? Of, voor minder romantisch, slechts waterprecipitatie op de oppervlakte van het Land?
Ik weet daar het. Maar ik zag. Van waarheid.
..........................
PSiu - ik schreef dit in de dag waar vi. dat het niet vandaag was. maar ik plaatste geen datum. e lelê. maar ik zag! hehe
PSiu van nieuw - de foto werd verwijderd van mijn cellulaire men, die aan weinig uren van de ochtend van São Paulo terugkomt. in wolken.
هو يصدق?
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sun, 18 May 2008 06:47:14 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=7B34C9024A0FD302AFA63106A6D6314D.lv1-23; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 4151
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=UTF-8
اليوم أنا منشار.
أنا أعد أنّ [في].
تماما أنّ لواحدة فقط ثانية,
غير أنّ [في].
Foi uma dessas coisas que quando se vê seu corpo pára pros olhos poderem se fixar e degustar (ou digerir) o visto. غير أنّ هو جيّدا في هذا لحظة, في هذا بما أنّ أنّ اضطرّت هو رأيت, أنّ جفنه يقرّرون أن يعطي إلى أنّ واحدة [بيسكدينها] [لوبريكتيف] وأنت يكون تتخيّل "كنت أنّ [في]" [إ] الصورة (إمّا هو يرى أو يتخيّل) يكون يمرّ أمام أعينه (هم ينفضّ هم أو لا).
غير أنّ أنا منشار.
هو كان في الطريق للمكتبة, طريق طويلة ل [دولوريدس] سيقان وجسم نعسانة, غير أنّ اليوم هو كان جميلة و [كنفيدتيفو].
كان أعيني قد انحرفوا من الأعين ال [هيبّي] يجلس في التربة مع أشغاله إلى [فندر]. في الحقيقة, كان أعيني قد ركضوا بعيدا من هو. يجد [إ], بعد [ديسفررم] الفرار إن ينقلب ليدي, أعيني مأوى جميلة.
أنّ سحائب جميلة. [ث ويلّ] كان على الداخل إلى ممر من هم [برا] أن فقط كنت جزء من أنّ [بونيتزا].
(إلى الأوقات يجد أنا أنّ كلّ هذا ي سحر للسماء, القمر, الواحدة [بوت-وف] - شمس [تك وفّ] أقدامي من التربة - في اتّجاه لا جدّا جائز -, غير أنّ أنا لا يستوردبنفسي. هو يجعل جيّدا أن يتلقّى الرأس في سحائب)
غير أنّ كان هو في الحركة تالي من أعيني أنّ ك دام أكثر من التقليديّة, الذي جسمي أوقف ال يمشى واحدة, أنّ ماذا [في] توقّفني.
اليوم. اليوم أنا منشار. تماما.
[في] الاثنان. [إينكنفوندفيس]. [في] الاثنان معا أحد [إين فولّ] ضوء من اليوم وهناك… ال [هلف-وبن] سماء! غير أنّ أثناء أنّ واحدة هذا [بيسكدينها] كان هم قد كانوا يخفى دوران بعيدا من نظرات [كمبرومتدورس]. هم لم يريدوا أن يكون رأيت, لا معا. لا لذلك, دون لا أحد لا أن ينتظر. إن هم [إنكندرم] [برا] لا أحد أن يرتاب. هم كانوا قد تلاقوا سحابة قالب وكان هم قد كانوا [برا] إلى الخلف من هم.
غير أنّ أنا منشار! O sol e a lua, sim. معا. الاثنان. أنا أعد. هناك, لذلك. واحدة من [لدينهو] من الأخرى.
هو…
أنا فقط أعرف أنّ في الطريق في عودة, بعد يتوق ومن سيقان تعبة, اليوم يستمرّ إلى حدّ ما. بدا الشمس أن يكون سعيدة ويشعّ. [ب] [هيبّي] سابقا لم أكثر هناك والسحائب كانوا ال نفسه أحد. غير أنّ يجد أنا أنّ هذا فكرة أن يتلاقى سحائب وأن يجعل من هم [هيد بلس] ولد [كنسقونسس]. هو بدأ مع [غتينهس] خجلة وفجأة [فلّ] هو إلى أسفل إلى مطر!
هم كانوا قمر دموع بعد وداع? عرق من اثنان أجسام (سماويّة) يحبّ? [فرنس] من سحائب مع هذا اجتماع? أو, ل أقلّ رومانسيّة, فقط ماء ترسيب على السطح من الأرض?
أنا أعرف هناك. غير أنّ أنا منشار. من حقيقة.
..........................
[بسو] - كتب أنا هذا في اليوم حيث [في]. أنّ [ب] هو لم اليوم. غير أنّ لم يضع أنا تاريخ. ê lelê. غير أنّ أنا منشار! [هه]
[بسو] من جديدة - [تك وفّ] الصورة كان من ي خلويّة واحدة, يعاود إلى قليل من ساعات من الصباح [سو] [بولو]. في سحائب.